DR och andra medier har nu kastat sin kärlek på mögel, först med "Kontant" häromdagen, och nu senast med rubriker som denna:
https://www.dr.dk/nyheder/indland/doedelig-skimmelsvamp-udvikler-resistens
I detta sammanhang finns ett behov av att få ett par saker på plats.
Som utgångspunkt dör INTE friska människor av mögel, vi som art har utvecklats i en miljö där vi andas in mögelsporer för varje andetag. De finns överallt och eftersom de är mikroskopiskt små svävar de runt i luften och hamnar därför också i våra lungor – om och om igen.
De platser där vi kommer i kontakt med flest mögelsporer är (förutom en mögelangripen lägenhet) ute i naturen och värst under de varma, fuktiga sommarmånaderna. Siffror från Astma- och Allergiförbundet och DMI visar att upp till 60 000 sporer per kubikmeter luft kan mätas i utomhusluften – det betyder att vi på en resa utomhus de månaderna andas in upp till 300 sporer per minut.
I verkligheten borde småkillarna trivas i våra lungor – det är hög luftfuktighet och gott om mat. Det gör de dock INTE, eftersom vårt immunförsvar känner till dem och stänger av dem innan de kommer för väl igång.
Hos vissa människor kan immunförsvaret bli galet och reagera våldsamt (och olämpligt) på mögel - det är de som är mögelallergiska (det är 1-2 % av den danska befolkningen) de reagerar med de klassiska hösnuvasymptomen - rinnande näsa, rinnande ögon, koncentrationssvårigheter och allmänt obehag – men de dör INTE av det!!!!!.
Så för alla "vanliga" människor är mögel ofarligt!!
Om du INTE är normal, det vill säga om ditt immunförsvar visar sig vara försvagat eller helt inaktiverat - detta är typiskt för patienter som har fått ett nytt organ genom transplantation, och för personer som genomgår intensiv cellgiftsbehandling, då kan det finnas risk för att man kan få en mögelinfektion.
Om immunförsvaret inte klarar av mögelsporer som landar i lungorna, så kommer de att växa där inne i den härliga fuktiga, varma, näringsrika miljön. Det kan även finnas mögelsporer som landar någon annanstans i kroppen genom operationssår etc och de kan då trivas var de än råkar landa.
Det är de fallen som DR nu har gjort rubriken och i de fallen ska mögelinfektionen behandlas med svampmedel.
Problemet är (som med antibiotika) att de medel man använder faktiskt har utvecklats som växtskyddsmedel och här är en stor grupp de så kallade "triazolerna". De används överallt i jordbruksproduktionen för att förhindra att grödan förstörs av mögel. Det diskuteras nu om att den utbredda användningen faktiskt gör att vissa mögelarter blir resistenta mot svampgiftet och att det därför kan vara svårt att behandla personer med skadat immunförsvar som har fått en svampinfektion.
Vad gäller Protox "mögel"-produkter så innehåller de varken ProtoxHysan, ProtoxBiox, ProtoxMille eller ProtoxMögel triazoler.
När vi därför tar bort mögelväxt med ProtoxHysan, då gör vi det med ett medel som INTE KAN skapa resistens – nämligen klordioxid, och när vi efteråt förebygger med ProtoxMögel, då innehåller det svampgiftet IPBC som INTE används för humanmedicin.
Våra godkända träskyddsmedel Protox Aquaground och ProtoxSvamp Konc. innehåller små mängder Propiconazol, som är en triazol, då det är nödvändigt för att kunna uppfylla de krav som Danmarks Naturvårdsverk ställer för att godkänna dem som "träskyddsmedel". Eftersom dessa produkter INTE används för att bekämpa mögelangrepp - som man gör inom jordbruket, utan för att förhindra angrepp från de träförstörande svamparna, är deras eventuella inverkan på resistensutvecklingen i mögel på en extremt teoretisk nivå.